Rackartussen Elsa
 
Den 26 april 2009 föddes vår sockertopp Elsa. Det var kärlek vid första ögonkastet. Hennes lilla rynkiga kropp med en alldeles för stor mage och ögon pigga av bus gjorde att vi föll som furor. Hon somnade i vårt knä direkt och vi tog det som ett tecken. Sedan dess kunde vi inte släppa tankarna på vår lilla tjej och hoppades att Benita skulle välja ut henne till oss. När sms:et sedan kom och löd det blev en liten Elsa, så kunde vi andas ut!
 
Fredagen den 3 juli hämtade vi henne. Hon var då ensam valp kvar då hennes syskon hade åkt till sina nya hem. Under tiden vi skrev under papprena så smet lilla Elsa ut mellan staketet och husväggen. Något hon aldrig gjort tidigare. Detta var väldigt talande för vår lilla tjej fick vi senare märka. Hon var otrolligt smart, envis och så extremt busig. Samtidigt märkte vi att hon var väldigt trött, men hon var ju valp tänkte vi och reflekterade inte mycket över det. Vi kände även direkt vi kom hem även en stor missbildning i hennes bröstkorg och revben, vilken vetrinären sade inte skulle innebära några framtida problem, men det blev självklart även ett orosmoment. Vi märkte också att hon inte fick ro att ligga ner i samma ställning allt för länge och anade att hon hade det jobbigt att andas.
 
Tyvärr dröjde det inte länge innan det första märliga andnöd-anfallet uppenbarade sig. Det visade sig att hon hade en svår lunginflammation och fick ligga inlagd i syrgasbur ett par dagar. Sedan efter tung antibiotika och sträng vila, trodde vi att hon var frisk, men då fick hon ett nytt anfall och proceduren upprepade sig många gånger. Efter den 5:e lunginflammation när hon hade hunnit opererats för lång mjuk gom, cherry eye så fick hon en ny lunginflamation. Denna gång bet inte antibiotikan och hon fick ett så pass svårt anfall att vetrinären gav oss rådet att låta henne somna in. Vi hade själva tänkt denna tanke men då vi inte stod ut med tanken om att hon inte skulle finnas kvar så ville vi i alla fall prova. Tänk om hon blir bra denna gången, hon är ju ung och stark...
 
De släckte ner och gjorde mysigt och jag höll henne i mina armar när hon skuttade över till andra sidan. Det kändes att hon tyckte det var skönt att få frid och äntligen kunna andas igen. Vi satt länge med henne i famnen och turades om att hålla henne. Vi lade henne sedan i en fårfäll som hon älskade och lämnade henne på djursjukhuset den 30 november 2009. Hon blev 7 månader.
 
Sedan var det två månaders hemsk väntan på obduktionsrapporten som försäkringsbolaget krävde. Obduktionen visade kronisk lunginflammation och kronisk bronkit. Hon hade aldrig blivit bra. Det kändes som en tröst i sorgen. Elsa var one of a kind med ett fantastiskt lynne. Vi saknar henne varje dag trots att vi har en ny liten rackartuss hemma som är helt bedårande. Men ingen kan ersätta Elsa, inte någonsin.
 
Tack lilla rackartussen Elsa för att vi fick ha dig hos oss i 5 fantastiska månader.  Hoppas du har det bra nu och orkar springa fritt och andas utan problem.
P.s  Du hade älskat din "lillebror" Algot!
 
Vi älskar och saknar dig!
 
Kärlek från Matte och Husse